Vinstbegränsningsregeln - i praktiken ett vinstförbud

Denna regel kommer inte att begränsa företagens vinstutdelningar utan sätter en gräns för hur stort rörelseresultat företagen får ha. Detta rörelseresultat får uppgå till högst sju procent plus statslåneräntan av det bokförda operativa kapitalet. Det bokförda operativa kapitalet utgörs enkelt förklarat av tillgångar som finns i företaget och som lätt går att sälja, till exempel fastigheter, maskiner och varulager. Eftersom många välfärdsföretag har mycket lite av denna typ av tillgångar då de istället investerar i kompetensutveckling, nya arbetssätt etc, då blir det bokförda operativa kapitalet väldigt lågt. Därmed blir också rörelseresultatet lågt. Enligt regeringens beräkning kommer det genomsnittliga rörelseresultatet uppgå till 0,3 procent av omsättningen. Vinstbegränsningsregeln handlar alltså om att pengarna måste förbrukas i verksamheten, de får inte användas för att till exempel bygga upp en ekonomisk buffert.  

Rörelseresultatet är de pengar som finns kvar när alla löpande kostnader för verksamhetens drift är betalda, till exempel löner, hyra, förnödenheter, el etc. Rörelseresultatet används för att betala räntor och amorteringar, bolagsskatt och för att bygga upp buffert för framtida investeringar eller för att kunna möta tider av sämre ekonomi. Dessutom kan en del av rörelseresultatet användas till utdelningar till de ägare som satsat sitt kapital i verksamheten.  

Om man skulle jämföra en rörelsemarginal på 0,3 procent med en privatpersons ekonomi så skulle vinstbegränsningsregeln motsvara att en person som får ut 20 000 kr per månad efter skatt skulle tillåtas att ha max 60 kr i månaden kvar när alla löpande räkningar är betalda. Det är en tydlig illustration av att vinstbegränsningsregeln i praktiken är ett vinstförbud.